Finaste på länge.
a very non wedding. from christopher robert on Vimeo.
Marionetten av saknad.
Morgondiset som kryper mot listerna från en persienn som redan har sett sin glansdagar
det tillkommer en irritation
morgonsvetten börjar att rinna
för kallsvetten svider
för ens undermedvetna greppar efter det som inte längre finns inom räckhåll.
den övertagna kroppen vill inte släppa
den övertagna kroppen vill inte sluta
när man kan vila ögonen på hur många brunögda pojkar som helst utan något som helst samvete
kroppdelar som fortarande kämpar
som slår bort mötande handflator
och letar efter han som var
den äcklas av annat doftspår,
andras
Och i nattens fumliga onykterhet bromsar den fotsteg och jag förvisas istället till min singelsäng med den trasiga persiennen.
och så tar allting fart.
Måndag -dillusional
Jag drömmer om honom igen
tror knappt på mig själv att det är två sen
jag ser han så klart
jag VET vem han är
ett bioljus tänds och jag ser oss ovanpå en schäslong
jag har glömt hur det känns att vidröras
jag stannar vaken och fortsätter drömma
lägger till detaljer
blundar jag bränns det överallt
Kom hit din idiot.
Jag kommer komma till dig
Och du ska inte få någon chans att uttala en enda mening på en hel helg
Jag kommer aldrig lämna dina läppar
Och idioten får komma fram igen på måndag morgon
Men då har allt underbart redan hänt
Och du ska inte få någon chans att uttala en enda mening på en hel helg
Jag kommer aldrig lämna dina läppar
Och idioten får komma fram igen på måndag morgon
Men då har allt underbart redan hänt
Väntetider.
Jag är ledsen för idag slutade blomaffärn på hörnet att sälja tulpaner.
A successful marriage requires falling in love many times, always with the same person.
det var längesen jag hittade de här tangenterna...
jag ville mest skriva ner nånting att kunna gå tillbaka till när det regnar in.
igår fick han mig att tappa andan igen i ett annat stadshörn.
vi var helt plötsligt ett franskt par som man kan se på affischer
två som skapar sina egna lyckobubblor där bara vi och händerna i varandras hårbotten existerar.
jag tänkte 'snälla snälla sluta aldrig, jag har ju så trevligt och slutar du kommer jag ramla i en liten hög.
snälla, fortsätt kyssa mig med ingen tanka på att nånsin någon gång sluta'
i två kvart stod vid där och badade i solen och bara hade hjärta för varandra.
jag förtjänar en pojkvän som hela tiden får mig att falla hårdare för honom. och en sån karl behåller man.
och hånglar upp.
this matter...
and all my fragile strenght is gone.
When we hold each other in the darkness, it doesn’t make the darkness go away. The bad things are still out there.
The nightmares still walking.
When we hold each other we feel not safe, but better. “It’s all right” we whisper, “I’m here, I love you.” and we lie: “I’ll never leave you.” For just a moment or two the darkness doesn’t seem so bad.
dina läppar är inte längre det svar jag alltid kommer att vänta på.
jag kanske kommer krossa oss båda två
och i slutändan kanske inget av det var värt det
men jag har redan använt upp mina tårar och stulit kramar från väldigt nära vänner.
det är inte rättvist egentligen, att jag har blivit bekant med inget mera vi och han har ingen aning.
vart ska han hitta styrkan när jag säger att han inte räcker för mig?
att jag vänt på varje möjlighet och lurat mig in i skrattattacker kommer han inte höra.
jag kommer förlora honom och jag kommer krossa honom.
vi kanske rentav dör i allians när vi hör varandras hjärtan som spricker.
få inte för dig något bara för vi älskar varann nu.
vad du behöver veta om mig är att ingen älskar frihet så mycket som mig.
jag kan stampa mig igenom mossa med mina lila tretorn stövlar bara för att stå mitt i skogen och cirkulera upp i lövverkens topp.
jag kan köra i timmar med vågorna som slår mot klipporna i utkanten av småstaden som mål.
jag tvekar inte inte att skrika om jag ser en öde vändplats.
jag andas väldigt mycket och undviker helst tillfällen där jag måste harkla.
jag hörs mest i biografsalarna på sergel.
jag säger sällan förlåt för hur jag känner. jag vill inte heller kompromissa.
jag älskar dig, men nekar du mitt jag så kväver du mitt väsen. och ingenting kommer du kunna spara.
Love, actually love.
Med honom.
han var den ende som sa nej.
det började alltid med
att jag alltid ville springa
mot öppna ytor och med håret i vinden
springa med vita vilda hästar och landskap under mig
att någon vars existens bara gör att världen känns mindre smärtsam
skulle springa ifatt
skulle nöja sig med att jogga jämnte
gör att jag aldrig mer vill springa ensam.
Han andas på mig och jag blir galen.
du har alltid känts som hemma
dina färgtokiga mössor och till och med din katt
hur du redan visste hur jag vill bli rörd
när vi har synkroniserade andetag och vet då exakt vad båda vill
jag tror inte på ditt smicker eller vad du lovar
och du har alltid känts rätt
även när du inte är det
Speciellt när du verkligen inte är det.
Yes....
jag kan inte andas.
jag känner hur jag glider ifrån dig
vet inte om jag vill sträcka ut min hand för att hålla mig tillbaka
det kan vara dags för mig att låta strömmen föra min trötta kropp vidare
jag tvekar att hålla mig fast
men avstår från att klämma någon del av dig
bara låter mina armar sväva längs höfterna
utan att nånting håller mig tillbaka
never into it.
kiss me.
jag vill inte ens tänka på det, bilden av mig själv med nål och tunn tråd i hand.
jag försöker sy ihop mig efter att ha haft mitt livs största hjärtekross
jag vill dö. och jag kommer gå upp i vikt.
för mat har slutat smakat sedan länge
så jag hetsäter för att känna nånting.
inga kramar skulle läka mig för jag skulle vara ett svart hål.
jag vill inte ens tänka på det.
för att falla hejdlöst när man är sådär galet kär?
ibland lyckas jag gömma och glömma det. i hans värme som exempel.
då kan vi prata om platser vi ska besöka och hur många barn vi ska
skämma bort med vårt överskotts lager av kärlek.
stygn för stygn...
ibland lyckas jag gömma väldigt bra. jag blundar och njuter.
så hände det.
faktiskt gillar jag inte alls det han gillar att lyssna på spotify
det slutar oftast att jag sover i soffan ändå, för snarkningarna.
och han är inte alls min typ, snaggad som han är
en f.d badass med halvtaskig attityd, som är en nallebjörn i hemlighet...
för gammal på pappret
skäggstubb insisterar på att vara i vägen
kärlek som bor på andra sidan falukorv land
men jag vill inte ha någon annan. jag vägrar.
och det är väldigt unikt för att vara mig.
dunk dunk dunk säger det.
i can believe again.
Föresten så himla glad över att Barack Obama får stanna i vita huset!
